Ta del av några röster från kvinnor som varit i kontakt med oss:
“Bra stöd till oss som behöver”
“Nu har jag äntligen vågat be om hjälp och kommer att få det! Jag ringde till socialtjänsten och berättade allting och dem skulle hjälpa mig och barnen med boende, ekonomi och stöd till oss alla i familjen! Jag är så glad att jag vågade berätta till slut! !
“Vad bra att jag skrev här ändå och fick bekräftat det jag tänkt själv. Det är så lätt att försöka slå undan eller stänga av och anpassa sig till hur man har det, fast jag egentligen vet att det faktiskt inte är så bra.”
“Det är skönt att skriva såhär till någon även om jag tvekade i början för man ser alltid våld som något fysiskt och var osäker på om det jag varit med om verkligen “räknas”. Men jag är ganska påverkad av allt och har mycket tankar kring det så det är bra att skriva så här och få mer insikt”
“Jag är inte bra på att prata om hur jag mår. Jag är bättre på att skriva mina känslor.”
“Jag vill också säga att ni har haft en så stor positiv påverkan i mitt liv. Det gör verkligen en jättestor skillnad för mig att kunna chatta med er och jag vill bara uttrycka min tacksamhet”
“Jag känner mig så otroligt ensam i det här. Folk har tröttnat på att jag inte lämnat tidigare… de har aldrig förstått min rädsla för repressalier tror jag… de har trott att han är som vilken kille som helst….
“Jag känner att jag får stöd i att kunna hantera situationen. Bara att få skriva ned mina tankar och känslor gör att jag kan se på det lite utifrån”.
“Jag undrar ibland om allt bara händer i mitt huvud och om det är så illa egentligen. Samtidigt mailar jag i smyg en kvinnojour för att få råd…så något är ju väldigt fel…”
“Jag vill tacka så mycket för att du lyssnade på mig”.
“Man kan tycka att kommunikation via internet står i vägen för verklig kontakt, men för mig har det varit bra. Jag har kunnat fundera i lugn och ro på vad jag vill skriva och i lugn och ro ta del av era svar.”
“Jag skriver ner mina tankar och märker att det är lättare att bära dem om de finns i skrivet format än i mitt röriga huvud” (Maria Blomqvist ur boken “En vacker dag lämnar jag honom”)
