Att vara anhörig till någon som utsätts för våld

Att ana eller veta att någon man känner utsätts för våld skapar ofta frustration. Man vill hjälpa, men vad kan du som nära anhörig, vän eller kollega göra?

• Lyssna på kvinnan och ifrågasätt inte det hon berättar för dig. Den som utsätts för våld känner ofta skuld och skam. Sådana känslor förstärks om du ifrågasätter hennes handlande eller har attityden ”Vad var det jag sa?”.
• Var tydlig med att du inte överger henne även om hon väljer att fortsätta relationen med den som gör henne illa. Låt henne veta att om hon behöver hjälp kommer du att finnas där.
• Bryt isoleringen. Fortsätt att räkna med henne och ta kontakt även om hon drar sig undan (till exempel aldrig kan komma när du bjuder eller föreslår aktiviteter, eller är avvisande när du hör av dig).

Varför stannar hon – eller går tillbaka – trots att hon blir misshandlad?

Det är en vanlig och förståelig fråga. För många anhöriga kan det vara svårt att förstå varför en kvinna inte ”bara lämnar”. Men våld i nära relationer fungerar sällan så enkelt.

Det finns många samverkande mekanismer som gör att en kvinna kan stanna kvar i, eller återvända till, en relation som innehåller våld. Det handlar inte om svaghet eller brist på vilja.

Våldet utvecklas ofta gradvis.
I början kan det handla om kontroll, svartsjuka eller kränkningar. Med tiden flyttas gränserna, och det som först kändes fel kan börja upplevas som normalt. Detta kallas normaliseringsprocessen.

Våld varvas ofta med kärlek och ånger.
Efter våldet kan förövaren be om ursäkt, visa värme och lova förändring. Detta skapar en stark psykisk bindning, där hopp och rädsla existerar samtidigt. Att bryta upp kan då kännas både smärtsamt och skrämmande.

Rädsla är en central faktor.
Att lämna en våldsam relation är ofta den farligaste perioden. Hot om mer våld, hot mot barnen, ekonomiska hot eller rädsla för att bli förföljd gör att många kvinnor bedömer att det är säkrare att stanna – just då.

Skam och skuld tystar.
Många kvinnor skuldbelägger sig själva och skäms över situationen. Det kan göra det svårt att be om hjälp eller ta emot stöd, även från nära och kära.

Praktiska hinder spelar stor roll.
Ekonomiskt beroende, bostadsbrist, ansvar för barn eller brist på stöd från samhället kan göra ett uppbrott mycket svårt.

Barnen påverkar besluten.
Många kvinnor stannar för att försöka skydda sina barn, hålla ihop familjen eller av rädsla för vad som kan hända vid en separation.

Det viktigaste att veta som anhörig

Att hon stannar eller går tillbaka betyder inte att våldet är mindre allvarligt.
Det betyder att hindren för att lämna är större än möjligheterna just nu.

Det mest hjälpsamma du kan göra är att:

• visa att du finns kvar

• lyssna utan att pressa

• undvika skuldbeläggande frågor

• uppmuntra till professionellt stöd när det är möjligt

Förändring sker ofta stegvis. Ditt tålamod och din omtanke kan göra stor skillnad.

Du som är anhörig, vän, kollega eller chef till någon som utsatts är också välkommen att kontakta oss. Du kan även ringa till Kvinnofridslinjen, som har öppet dygnet runt. Du ringer gratis oavsett var du bor i Sverige och samtalet syns inte på telefonräkningen.