Antalet barn som följer med en förälder till skyddat boende har minskat de senaste åren. Nu har Socialstyrelsen analyserat möjliga orsaker till utvecklingen. – Det är viktigt att understryka att våldet mot barn och kvinnor inte har minskat. Barns behov av skydd är fortsatt stort. Därför är det viktigt att förstå vad som hänt med barnen säger Åsa Borén, utredare på Socialstyrelsen.
Minskningen beror på en kedja av faktorer
Antalet barn i skyddat boende minskade med 34 procent mellan 2019 och 2023, samtidigt som antalet vuxna ökade något. Socialstyrelsens analys visar att minskningen av antalet barn har flera samverkande förklaringar.
Svag ekonomi, minskat hjälpsökande, misstro mot socialtjänsten, samt konsekvenser av ny lagstiftning kring skyddat boende är några faktorer som kan förklara utvecklingen. Under pandemin minskade också socialtjänstens möjligheter till uppsökande och motiverande arbete.
Färre ideella boenden och ökad misstro mot socialtjänsten
Samtidigt har antalet ideellt drivna skyddade boenden, som kvinnojourer, minskat. Dessa verksamheter har ofta fungerat som lågtröskelalternativ där våldsutsatta kunnat söka stöd anonymt. Utvecklingen sammanfaller med en ökad misstro mot socialtjänsten, inte minst bland utrikes födda kvinnor, delvis kopplad till desinformation och rädsla för att barn ska omhändertas.
– När färre våldsutsatta söker hjälp riskerar våldet att fortsätta och barn får inte det skydd de behöver. Det är en utveckling som behöver tas på största allvar, säger Åsa Borén.
Lagändring stärker barns rättigheter – men skapar utmaningar
Analysen pekar också på organisatoriska utmaningar inom socialtjänsten. Hög arbetsbelastning, personalomsättning och ökade krav på dokumentation påverkar möjligheten till motivationsarbete, en avgörande faktor för att kvinnor med barn ska våga ta steget till skyddat boende.
Lagändringen kring skyddat boende från 2024 som stärker barnets rättigheter genom ett eget placeringsbeslut, har förbättrat rättssäkerheten men samtidigt gjort processerna mer komplexa. Bristande samverkan mellan barn- och vuxenenheter på socialtjänsten riskerar i vissa fall att leda till olika bedömningar av barns skyddsbehov.
– Det är viktigt med en samsyn om barnens skyddsbehov för att barnet ska få det stöd och skydd som den behöver och har rätt till, säger Åsa Borén.
Socialstyrelsen fortsätter följa utvecklingen och arbetar med att stödja tillämpningen av reformen om skyddat boende. Myndigheten kommer bland annat ta fram ett bedömningsstöd till kommunerna för placering av barn i skyddat boende.
Under 2026 kommer ny nationell statistik att publiceras, vilket ger bättre kunskap om vilka som placeras i skyddat boende och varför. Socialstyrelsen fortsätter också arbetet med att motverka desinformation och stärka tilliten till socialtjänsten.
Läs även:
Kartläggning av skyddat boende
Källa: Färre barn i skyddat boende – flera faktorer bakom minskningen – Socialstyrelsen
Det här är en viktig och komplex fråga. Det finns många samverkande mekanismer – psykologiska, sociala, biologiska och strukturella – som gör att kvinnor kan stanna kvar i, eller återvända till, våldsamma relationer. Det handlar aldrig om svaghet eller ”dåliga val”.
Här är de centrala mekanismerna, överskådligt men med fördjupning:
💔 Normaliseringsprocessen
Våldet kommer ofta gradvis. Gränser flyttas steg för steg:
- Först kontroll, svartsjuka, kritik
- Senare hot, kränkningar, fysiskt våld
Efter ett tag börjar kvinnan:
- anpassa sitt beteende
- ursäkta våldet
- tvivla på sin egen verklighetsuppfattning
Det onormala blir ”vardag”.
🧠 Traumabindning (trauma bonding)
Våld varvas ofta med:
- kärlek
- ånger
- löften
- intensiva positiva stunder
Hjärnan kopplar ihop rädsla + lättnad + närhet, vilket skapar ett starkt band – liknande beroendemekanismer. Detta gör uppbrott psykologiskt smärtsamt, även när relationen är farlig.
😔 Skam, skuld och självanklagelse
Många kvinnor tänker:
- ”Det är mitt fel”
- ”Om jag bara…”
- ”Jag borde ha lämnat tidigare”
Skam leder till:
- tystnad
- isolering
- minskat stöd utifrån
Och därmed större sårbarhet.
🔒 Rädsla – särskilt för eskalerat våld
Att lämna är den farligaste perioden i en våldsrelation.
Kvinnor kan vara rädda för:
- hot om dödligt våld
- hot mot barn
- hot om att bli förföljd
- ekonomiska konsekvenser
- hedersrelaterade repressalier
Rädslan är ofta rationell, inte överdriven.
👶 Barnen
Många stannar för att:
- skydda barnen
- inte splittra familjen
- undvika ensam vårdnad för förövaren
- för att hot riktas mot barnen
Samtidigt kan våldet mot kvinnan göra det svårare att se sina egna behov.
🏚️ Ekonomiskt och praktiskt beroende
Förövaren kan:
- kontrollera pengar
- sabotera arbete/studier
- skapa skulder i kvinnans namn
Att lämna kan upplevas som:
- hemlöshet
- fattigdom
- total livskollaps
🕸️ Isolering och nedbrutet självförtroende
Systematisk nedbrytning leder till:
- förlorade sociala nätverk
- låg självkänsla
- känsla av hjälplöshet (inlärd hjälplöshet)
Kvinnan kan börja tro att hon inte klarar sig utan honom.
🌱 Hoppet om förändring
Många förövare:
- lovar förändring
- skyller på stress, alkohol, barndom
- går i behandling (ibland tillfälligt)
Kvinnan håller fast vid:
- minnen av hur det var i början
- bilden av den person han ”egentligen är”
🧱 Samhällets strukturer
Yttre faktorer som bidrar:
- bristande bemötande från myndigheter
- svårigheter att få skydd, bostad eller rättslig upprättelse
- normer om kärlek, lojalitet och ansvar
- rasism, funktionsnedsättning, migrationsstatus
⚠️ Viktigt att understryka
Att en kvinna stannar eller återvänder betyder inte att våldet är mindre allvarligt.
Det betyder att hindren för att lämna är större än möjligheterna just då.
Frågor som rör vår fysiska och psykiska hälsa kopplade till konsekvenserna av att över tid ha utsatts för kränkningar, hot och våld kan inte nog uppmärksammas.
Att över tid leva i ständig anspänning, stress och ofta rädsla påverkar oss människor både fysiskt och psykiskt och kan leda till omfattande hälsokonsekvenser och traumatisering.
Kvinnojouren Online verkar för att sprida kunskap och information inom det här området.
Trauman kan delas in i två grupper; typ 1 och Typ 2/komplex PTSD (komplext posttraumatiskt stressyndrom).
Typ 1-trauma kan beskrivas som kortare påfrestningar där traumat inte upprepas om och om igen och där vi inte försätts i total maktlöshet. Den krisprocess som följer av traumat kan se ut på följande sätt: vi kan förneka att det som hänt har hänt, vi kan bli förvirrade, arga, ledsna och besvikna. Krisreaktionerna påverkar oss under en kortare period. Därefter återgår vi till vårt normala läge igen. De flesta behöver inte söka professionell hjälp.
TYP 2-trauma/komplex PTSD:
Att däremot under en längre tid leva i en situation med återkommande traumatisering i form av kränkningar, hot och våld utarmar den fysiska och psykiska orken. I en pågående utsatthet ges sällan möjlighet till återhämtning. Detta leder till typ 2-trauma/komplex PTSD. Typ 2-trauma/komplex PTSD självläker inte. Den som har traumatiserats på detta sätt behöver professionell behandling.
Vår förhoppning är att fler ska uppmärksamma våldets hälsokonsekvenser och att adekvat behandling ska erbjudas den som är traumatiserad (typ 2-trauma/komplex PTSD) i betydligt högre utsträckning än idag.
Vill du ha mer information? Se filmen “Relationers påverkan på hälsan” på vår hemsida och beställ broschyren “Varför mår jag inte bättre? Hur relationer kan påverka din hälsa” genom att maila oss på info@kvinnojourenonline.se
Broschyren finns även att läsa digitalt på hemsidan www.kvinnojourenonline.se