Rättsprocessen

Brott i nära relation är ett samlingsbegrepp för flera brott där offer och förövare har eller har haft en nära relation. Brotten kan vara fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Det kan också vara brott där man tvingar eller hotar någon, stänger in någon eller befinner sig hemma hos någon utan lov.

Med nära relation menas att man är eller har varit gift, sambo eller särbo eller har gemensamma barn. Även barn, föräldrar och syskon räknas som närstående. Brotten handlar ofta om olaga hot, misshandel eller sexuellt våld.

Brottsofferguiden ger dig som blivit utsatt för brott en överblick över vad som kan vara aktuellt i den situation du är i nu.

På Polisens hemsida hittar du mer information: Brott i nära relationer | Polismyndigheten

Vad räknas som brott i en nära relation?

Med brott i nära relation menas brott där gärningspersonen, den som utför brottet, har eller har haft en nära relation till dig som är utsatt.

En nära relation kan innebära att ni är eller har varit gifta, sambo eller särbo eller har gemensamma barn. I en nära relation omfattas även barn, föräldrar och syskon till gärningspersonen.

Brotten kan innebära:

fysiskt
psykiskt
eller sexuellt våld.

Det kan också vara brott där du blir tvingad eller hotad, instängd eller att någon befinner sig hemma hos dig utan lov.

Brott i nära relationer sker oftast i hemmet och är därför svåra att upptäcka för polisen.

Så utreder polisen brott i nära relationer

Polisen får kännedom om situationen genom polisanmälan

Polisen får oftast kännedom om ärendet först när någon gör en polisanmälan. Det kan till exempel vara personen som är utsatt, en granne eller en vän som ringer.

När polisen vid en akut anmälan kommer till platsen försöker man i första hand skilja parterna åt. Om det finns barn i bostaden som kan fara illa kontaktas Socialtjänsten. Den som är utsatt kan behöva komma till sjukhus.

Förhör och dokumentation görs på plats

Polisen gör ett första förhör på platsen och dokumenterar eventuella personskador och materiella skador, ofta på video. Den som blivit utsatt har med vissa undantag rätt att själv bestämma om egna skador ska dokumenteras eller inte. Även kriminaltekniker kan kallas till platsen för att säkra bevis av olika slag.

Förundersökning inleds

Brottsutredningen, som kallas förundersökning, är till för att samla in uppgifter om det som har inträffat. En åklagare är förundersökningsledare om brottet innefattar hot eller våld mot närstående eller tidigare närstående.

Under förundersökningen håller polisen förhör med brottsoffret, vittnen och den misstänkte. Det kan också handla om att samla in olika typer av stödbevisning.

Beroende på vad förundersökningen visar beslutar åklagaren om den misstänkte ska åtalas eller inte.

Åklagaren bedömer om häktning

Åklagaren bedömer om en misstänkt gärningsperson ska begäras häktad. Domstolen fattar sedan själva beslutet. Om den misstänkte blir häktad ska brottet utredas omgående av polisen. Under tiden förhörs den misstänkte, brottsoffret och eventuella vittnen.

Hot och riskbedömning

Om den misstänkta släpps på fri fot från arrest eller häkte, till exempel på grund av bristande bevis, ska polisen, åklagaren eller Kriminalvården informera den som har blivit utsatt.

Polisen kan göra en hot- och riskbedömning för att se vilka former av skydd den utsatta behöver, till exempel kontakt med en kvinnojour respektive mansjour, skyddat boende eller överfallslarm.

Vill du läsa mer om vad som händer när du ringer 112?

Har du blivit misshandlad eller hotad av någon du har en nära relation till? Av din partner, ditt barn, din förälder eller någon annan närstående? Om situationen är akut eller om barn finns närvarande kontaktar du polisen på larmnumret 112. Annars ringer du 114 14.

När du ringer 112 kommer du till SOS Alarm. Därifrån kan du bli kopplad till polisens regionledningscentral (RLC). En operatör på RLC tar emot samtalet och gör en bedömning om en polisbil ska skickas ut – och i så fall hur bråttom det är.

– När du ringer till oss ställer vi många frågor, berättar Suzanna som är chef för en grupp operatörer på regionledningscentralen. Det är för att vi ska få en så tydlig bild som möjligt av vad som har hänt och hur situationen är hos dig just nu. Ju mer vi vet desto bättre kan vi avgöra hur vi kan hjälpa till och hur bråttom det är.

Om operatören bedömer att polisen behöver åka ut till dig skickas en polisbil samtidigt som larmoperatören pratar med dig.

– Vi vill träffa dig, prata med dig och se till att du är i säkerhet så fort som möjligt, så vi åker till dig först, förklarar Suzanna. Vi kan samtidigt skicka en annan polisbil för att söka upp den som misshandlat dig om vi bedömer att det är bråttom. Till exempel om risken är stor att personen kommer tillbaka för att skada dig eller försöker fly.

– Vi vill att du ska känna dig så trygg som möjligt, säger Suzanna. Om du vill kan vi fortsätta att prata i telefonen till dess polisen är framme hos dig. Om det är viktigt för dig att vi inte kommer med polisbil kan vi komma med civil bil – om vi har en tillgänglig och om situationen tillåter det.

Hur lång tid det tar innan polisen kommer till dig beror på flera saker; hur allvarligt läget är, vilka andra ärenden som hanteras samtidigt i polisregionen och hur långt det är till dig från platsen där närmaste polisbil finns.

– Men våld i nära relation prioriteras alltid högt, betonar Suzanna.

Exempel på frågor som du kan få av operatören:

Vad har hänt? Är du skadad?
Var är du? (extra viktigt när läget är akut – larmoperatören kan inte se varifrån du ringer när du ringer 112)
Vilket telefonnummer ringer du från? (för att kunna få kontakt med dig igen, till exempel om samtalet bryts)
Vem har skadat dig? Vilken typ av relation har ni?
Kan du ge ett signalement på gärningspersonen?
Vilket våld har använts? (till exempel slag, sparkar, knuffar, strypning, sexuellt våld)
Har detta hänt förut?
Var är gärningspersonen nu?
Finns det fler personer på platsen? Finns det barn på platsen?
Är du (och eventuella barn) i säkerhet? Om inte – kan ni sätta er i säkerhet?
Är gärningspersonen påverkad av till exempel alkohol eller droger?
Lider gärningspersonen av psykisk ohälsa?
Finns det vapen där du befinner dig?
Har du ringt polisen tidigare i liknande situationer? (eventuell historik kan vara värdefull att känna till)

Källa: polisen.se

Vill du läsa mer om vad som händer när polisen kommer fram?

– Misshandel är ett mycket allvarligt brott, betonar Wilma som är polis och jobbar i ingripandeverksamheten. Vid pågående misshandel är vårt främsta uppdrag att få stopp på våldet och rädda liv. Därför åker vi med blåljus och sirener så långt fram vi kan – om inte situationen gör att det är olämpligt, eller om du uttryckligen ber oss att inte göra det.

I bilen på väg till dig får patrullen information av operatören på polisens ledningscentral.

– Vi behöver veta om misshandeln fortfarande pågår och om den som misshandlat eller hotat dig finns kvar på platsen, berättar Wilma. Vi vill också veta om personen har någon form av tillhygge eller vapen och om det finns fler personer på platsen – till exempel barn.

När poliserna kommer fram avbryter de misshandeln, om den fortfarande pågår, och pratar sedan enskilt med er båda.

– Vi kommer att ställa frågor till både dig och den som misshandlat dig, för att få era bilder av vad som hänt, förklarar Wilma. Vi kommer till exempel att fråga hur du blev slagen? Med vad? Med vilken hand? Sparkade personen dig? Spottade på dig eller hotade dig? Tog personen stryptag på dig?

Berätta så mycket du kan

Berätta så mycket du kan, både om det som hänt denna gång och om sådant som hänt tidigare i er relation. Då kan polisen få en helhetsbild av situationen och bättre förutsättningar att utreda de brott du utsatts för, nu och eventuellt tidigare.

Om du blivit utsatt för brott kommer vi att uppmana dig att göra en polisanmälan.

– Om vi gör bedömningen att brott har begåtts är vi skyldiga att upprätta en anmälan, även om du inte själv vill anmäla, berättar Wilma.

Om fängelse finns i straffskalan för det misstänkta brottet och om det finns risk att din närstående försöker fly – eller om barn har bevittnat det som hänt – kan polisen gripa den som misshandlat dig. Om det som hänt inte rättfärdigar ett gripande kan polisen ändå besluta om att avlägsna personen från din bostad, om ni inte bor tillsammans.

Dokumentation och brottsplatsundersökning

Poliserna som kommer till din bostad dokumenterar så mycket som möjligt för att använda som bevismaterial vid en eventuell rättegång.

– Vi fotograferar och filmar, berättar Wilma. Till exempel skador, sår och blåmärken på dig, skador i bostaden och på inredningen. Vi filmar också de första förhören med dig.

Genom film kan vi fånga sinnesstämningar på ett annat sätt än med foto och text; sinnesstämningar som kan vara avgörande som bevis vid en rättegång.

Ingripandepoliserna kan göra viss kriminalteknisk undersökning; till exempel topsa efter dna, ta fingeravtryck och säkra skospår. Om det behövs kan kriminaltekniker kallas in för en mer omfattande brottsplatsundersökning.

– Vi kommer också att ge dig kort information om den fortsatta rättsprocessen och kontaktvägar till stödfunktioner i samhället, säger Wilma. Vi försöker att hjälpa dig på alla sätt vi kan.

Detta kan du själv göra

Fotografera dina skador så att de finns dokumenterade. Ta även bilder några dagar efter att misshandeln skett eftersom till exempel blåmärken kan uppkomma senare. Om du inte kan eller vill lagra bilderna i din bostad, dator eller mobiltelefon kan du be någon du litar på att lagra dem åt dig.
Spara information som visar att hot och våld har pågått under en längre tid, till exempel sms, filmklipp eller dagboksanteckningar.
Berätta för polisen om du har pratat med en närstående om att du utsatts för hot och/eller våld. Har du visat bilder på dina skador för någon du litar på? Det är viktig information för polisen.
Uppsök vården om du blivit misshandlad fysiskt; för att, vid behov, få vård och för att få skadorna dokumenterade.