Många som utsätts för sexuella övergrepp reagerar inte genom att göra motstånd eller säga nej tydligt. Det är vanligt att kroppen istället reagerar med att frysa, stänga av eller bli handlingsförlamad. Efteråt kan det skapa tvivel och frågor om det som hände “räcker” juridiskt eller om det går att anmäla.
I svensk lag bygger sexualbrottslagstiftningen på frivillighet. Det innebär att sexuella handlingar ska ske frivilligt och att avsaknad av motstånd inte automatiskt betyder samtycke.
Vid bedömningen av frivillighet kan hänsyn tas till många olika omständigheter. Det kan exempelvis handla om rädsla, chock, dissociation, beroendeställning, psykisk utsatthet eller andra situationer där en person haft svårt att uttrycka sin vilja eller skydda sina gränser.
Våld, hot eller fysisk fasthållning är inte alltid en förutsättning för att ett sexuellt övergrepp eller en våldtäkt ska kunna bedömas ha skett. Även långvarig kontroll, maktobalans eller psykisk påverkan i en relation kan ha betydelse i den juridiska bedömningen.
Bevisning i sexualbrottsmål kan bestå av flera olika delar. Det kan till exempel handla om meddelanden, dokumentation, vittnesuppgifter, berättelser från personer man anförtrott sig åt eller annan information som visar relationens dynamik och hur händelserna påverkat den utsatta personen.
Den som gör en polisanmälan om sexualbrott har ofta rätt till ett målsägandebiträde. Ett målsägandebiträde är en jurist eller advokat som ger stöd genom rättsprocessen och hjälper till i kontakten med polis och åklagare.
Du behöver inte bära eller reda ut situationen ensam. Kvinnojourer och stödverksamheter kan ge samtalsstöd, juridisk vägledning och hjälp att förstå vilka rättigheter och möjligheter som finns.